I Kalmar grävs det friskt. Och hålet växer av kapitalförstöring.

Det grävs. Det fylls igen. Det grävs och fylls igen och igen. Och innan beläggningssäsongen ens har börjat vet vi att pengarna inte räcker till.

Serviceförvaltningen får prioritera de mest eftersatta vägarna. Samtidigt grävs det upp ännu fler gator och trottoarer. Jag är inte på något sätt motståndare till underhåll och renovering av vattenledningar, avlopp och telekablar. Inte heller motståndare till framtidssäkringar som installation av fiber. Jag kan leva med att ha grus och damm i sex till nio månader innan asfaltering kan ske. Det behöver sätta sig.

Vad jag däremot inte kan begripa är varför markarbeten inte koordineras bättre och att hålen i marken får tjäna mer än ett syfte åt gången. Jag vet att vatten och avlopp inte är samma sak som fiber. Men om hela gatan är uppgrävd borde väl ett eller två rör till hitta sin plats? Även om enheterna har egna budgetar, och spänner över förvaltningar till kommunala bolag, så kommer pengarna från samma källa. Det är med skattemedel det finansieras. Medel som uppenbart inte räcker till.

Utfallet på varje investerad skattekrona är onödigt låg. Hållbarheten i att belägga och återställa obefintlig, då arbetet måste göras om när en annan enhet bestämmer sig för att dra sin ledning.

Området växer. Inflyttningen ökar. Nya bostäder tillkommer. Gräv gärna, men skyffla inte ned skattepengarna i hålet utan att vi fått maximal avkastning. Nu finns chansen ännu ett par månader att få ner fler rör i backen innan ny fin asfaltering sker.

Eftersatta vägar hårdprioriteras – Barometern.

%d bloggare gillar detta: